:: Heliga cirklar & Tusen trådar - Utställning ::

Foto: Kärsti Stiege

Det är med en pirrig känsla i magen som jag vill hälsa er alla varmt välkomna på vernissage på en utställning på Nacka konsthall (Dieselverkstaden) den 13 juni kl 14.

Heliga cirklar & Tusen trådar 

Kärsti Stiege har under flera resor i södra Indien fotodokumenterat Kolams. En traditionell och fascinerande förgänglighetskonst, där kvinnor tidigt varje morgon skapar cirkelformade färggranna mönster med rismjöl eller färgpulver på marken framför sina hem. Tanken är att bjuda in de goda gudarna och bringa lycka och framgång till familjen. Under dagen löses de vackra mönstren upp när bybor, kor och cyklar passerar över. På kvällen när solen åter sänker sig över byn återstår bara några vaga färgfläckar – allt i förgänglighetens tecken. Dessa fotografier, fotocollage samt en film utgör basen för utställningen. Under arbetets gång upplevde Kärsti att mönstren liknade och hade samma symboler som många av de traditionella svenska mönsterskatterna.

Konstformen Kolam och den svenska hemslöjden kändes för mig som en förening av nutid och dåtid, tradition, skaparlust, fantasi och teknik med naturen som inspirationskälla, säger Kärsti. Utifrån den tanken bjöd hon in fyra svenska konstnärer att delta i utställningen; Elin Jantze, Hedvig Egerö, Teresa Oscarsson och Gustaf von Arbin.

Mer info hittar du hos Nacka konsthall

Utställningen pågår 13 juni till 31 augusti på Nacka konsthall i Dieselverkstaden i Sickla

Ett och ett halvt år har gått sedan Hedvig och jag blev engagerade i projektet via vår broderikompis Annika (som i sin tur hade blivit kontaktad av Kärsti Stiege). På utställningen kommer man förutom Kärstis alla fotografier att kunna se de fyra dynor som jag broderat till utställningen med inspiration från de indiska kolammönstren. Jag uppskattar att broderierna tagit omkring 100 timmar per kudde så det är mycket arbete bakom dem och det har varit både roligt att tänka i nya mönsterbanor, färger och former och att lösa problemen som uppstår i hur man överför ett mönster som är skapat i pulver till textil. Målet har hela tiden varit att fånga det indiska och att samtidigt ta in det traditionella svenska/skånska sättet att jobba med textilier. På instagram har man kunnat följa mina och Hedvigs broderier under hashtagen kolambroderi.

Foto: Kärsti Stiege

:: 300 000 HURRA! ::

Tänka sig att min blogg idag passerade 300 000 besökare sedan den startades 2008. I drygt 7 år har jag skrivit om mitt handarbete. I början trevade jag mig fram med bild och text, och fortfarande idag trevar jag mig fram över orden men med mycket större självsäkerhet. Att fritt få orda om och visa upp min slöjd och handarbete och få glada tillrop tillbaka har gjort mig säkrare och samtidigt gett mig en känsla av tillhörighet. I dagens industriella samhälle så finns det rum för oss som sysslar med handens arbete, vi tar oss plats och vi tar hand om varandra. Det gillar jag! 

300 000 besökare är så värt att fira! Först ska jag disputera sedan ska jag hitta på något kul sätt att fira på.
Tjipp! / Elin

:: några maratonpass vid spinnrocken ::

 

Efter den intensiva broderiperioden med mitt senaste kolambroderi och Abiskokartan fick jag för mig att jag skulle sticka något som omväxling. Jag satte således igång med både en slanted sleeven-kofta till mig själv och en kofta till min brorson. Efter några veckor med bara stickning blev jag totalt uttråkad på att sticka. När jag tänker efter är det inte första gången som jag lessnar på mina större stickprojekt om jag inte har något annat handarbete på gång samtidigt.

 

Spinna garn har jag länge längtat efter och plötsligt under valborgens långhelg tog jag fram ull och satte mig utan omsvep vid spinnrocken. Bara så där. Ibland går det snabbt från tanke till handling, det var en befrielse att köra igång med ett handarbete utan planering.

 

Precis som jag ville ha ett mål när jag spann garn till Peters virkade sjal bestämde jag att detta garnet ska bli till en kofta. Hela helgen satt jag sedan och spann och spann och spann. Att spinna måste utan tvekan vara det mest beroendeframkallande handarbete som jag testat.

Jag är väldigt förtjust i de pigga, starka färgerna. De känns nästan självlysande när solen lyser på dem och jag hoppas att de kommer passa bra som en kofta. Eftersom det är första gången som jag spinner flerfärgat med så långa partier så vet jag inte hur pass randigt det kommer bli, gissningsvis väldigt bredrandigt med stora partier grön och en mindre bit blått. Det är spännande att ge sig ut på okänt vatten!

:: en liten fin kofta ::

En liten brorson som fyller 1år i dagarna ska få en stickad kofta i födelsedagspresent. Mönstret är Fyra fina koftor, mönster B av Lene Holme Samsøe. Jag tycker strukturen är superfint och garnet är jättemysigt att sticka i men mönstret i sig var bara sådär. Mönstret är nämligen konstruerat så att man ska sy ihop delarna; det tycker jag både är onödigt, svårt och tråkigt. Inspirerad av Lena stickade därför koftan i ett stycke precis som hon gjorde med samma modell. Genom att räkna på masktätheten och antalet maskor i ärmen beräknade jag hur lång kroppen skulle vara innan jag delade av för fram- och bakstycke. När fram- och bakstycke var klara plockade jag upp maskorna i ärmhålen och stickade dem uppifrån och ner, precis som Lena gjorde.

När man syr ihop stickat försvinner någon maska i sömsmånen. I efterhand insåg jag att i och med att jag stickade fram och bakstycke i ett så borde jag nog ha tagit bort 1 mönsterrapport i varje sida för att kompensera för detta. Fördelen med en för stor kofta är ju att pojken så småningom kommer att växa i den, även om det tar några år, hehe. För att sammanfatta kan jag säga att strukturen gör att att stickningen är jättestretchig i alla led så jag kan tänka mig att modellen är jättebra till små bebisar.

Stickor: 2,5mm och 3mm

Mönster: Storlek 2 år, Fyra fina koftor, modell B (Fire fine trøjer) från Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsøe
Garn: Geilsk Bomuld og uld, Shade C2, 55%ull och 45% bomull från Litet nystan