:: Spinnrocken Blåvinge ::

Får jag lov att presentera min nyaste ägodel; spinnrocken Blåvinge. Jag hämtade den i fredags ute på Ekerö utanför Stockolm. Liisa, en kvinna som hade bytt upp sig till en modern spinnrock som ville bli av med sin gamla. Vi fick kontakt på facebookgruppen "Spinnare - Här säljer vi och byter våra saker" och nu har jag alltså tagit över Liisas spinnrock som hon i sin tur köpte på annons innan internetannonsernas intåg här i världen. Liisa hade i sin tur köpt spinnrocken av två systrar i Hammarby i Stockholm vars mormor hade spunnit, så jag gissar att mormorn är den urprungliga spinnerskan. Inspirerad av Hedvigs namngivna spinnrockar gav jag den namnet Blåvinge. Vingen på spinnrocken är i och för sig brun, men man måste ju inte var så petig med detaljer tänker jag.

 Jag hade lite alpacaull och vanlig ull hemma, så jag satte igång att spinna direkt på lördag morgon. Det blev många lärdomar av dessa första timmars spånad i kombination med youtubande, till exempel:
1) Drivbandets spänning reglerar hur vingen och spolen rör sig. Bandet måste vara tillräckligt spänt för att garnet över huvud taget ska snurra upp sig spolen.
2) När man tvinnar ihop garnet till 2-trådigt bör drivremmen vara lite mer spänd än när man spinner de 1-trådiga (singlarna)
3) Man måste hela tiden tänka på hur mycket man trampar i förhållande till hur mycket ull du matar ut eftersom det har att göra med hur löst/hårt tvinnat garnet blir.
4) Utväxlingen, d.v.s. hur många varv vingen snurrar när stora hjulet snurrar en gång är bra att ha koll på när man spinner olika typer av garn, och om man vill veta hur spinnrocken fungerar.
5) Att spinna sitt eget garn på spinnrock är SVINROLIGT och det går så fort jämfört med slända!

Kolla vad underbart sliten trampan är, så nednött att det blivit som en grop i träet.

:: sengångare ::

I början av hösten fick jag ett medelande av Kristin på instagram. Hon undrade om hon fick använda min selfie för att frivirka ett porträtt av mig i ett projekt där hon virkar garntokar. Efter att Kristin hade haft utställning med porträtten i sin monter på syfestivalen frågade jag om hon vill byta hantverk så att jag kunde få det grymt fina porträttet. Efter att Kristin fått se min broderade tygkasse med spotifyhyfs önskade hon sig också en broderad påse med en bonad på. För bonaden fick jag gärna tänka outside the box och göra något crazy.

Så jag klurade och klurade tills jag kom på att jag skulle brodera en meme med mitt favoritdjur sengångaren. Jag har en tecknad bild med samma text på kontoret och tycker den är så himla bra att den förtjänade att bli förevigad som ett broderi. Alicia broderar så fint med bomulsgarn att jag blev inspirerad att göra detsamma. För broderiet så googlade jag fram ett fint sengångarfoto som jag redigerade i photoshop så att kontrasterna blev tydligare, sedan la jag till texten. Med hjälp av ljusbord överförde jag konturerna med blyertspenna från papper till tyg.

Sällan har jag sprättat så mycket. Mån om att få till den rätta känslan med skuggor och päls utan att lyckas bestämde jag mig till slut om att inte brodera så mycket päls på sengångarna eftersom det mest såg konstigt ut. Det var både roligt och nyttigt att prova på annat material och teknik än det jag brukar hålla på med.

Broderiet skulle sitta på en kasse vars supefina handtryckta tyg jag köpt i en liten butik nära där jag bor. När både kassen och broderiet var klara så kände jag dock att de inte passade ihop. Sengångarna syddes fast på en vanlig vit tygkasse i kanvas istället och så kändes det genast bra. Slutet gott allting gott.

:: Time lapse ::

:: en massa nätkärlek ::

Jag häpnade över det höga antalet besökare på bloggen trots att jag inte gjort något inlägg på ett tag. Källan till det hela var Folt Bolt på facebook där blogginlägget med stolen fått nästan 6000 likes och  över 800 delningar. Ja jäklar vad roligt!

:: vantdrömmar ::

Ser ni vilket fantastiskt garn? Det är sån lyster och tja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det är liksom känsla i garnet. Garnet som är ett speciellt nålbindningsgarn från Wålstedts som jag drömmer om att förvandla till ett par vackra och varma nålbundna vantar med färgstarkt yllebroderi på.

Garnet finns inte med i deras prislista. Lena och jag fick nys om garnet av Maria som ledde workshopen som vi var på i våras. Då gick Lena och jag ihop och sambeställde, det är bara att höra av sig till dem och säga att man vill ha just det garnet.

:: lillpricken ::

En gammal god vän till mig ska få barn nu i november. Det tyckte jag var en bra anledning till att få köpa häftet med mönstret till den här koftan. Jag har sett den några gånger på instagram och trånat efter den på ravelry. När det äntligen fanns en bebis att sticka till visste jag direkt att det var denna modell som jag skulle sticka.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ger mig in i projekt med nya teknikutmaningar. I och med den här lilla koftan har jag lärt mig att sticka tvåfärgsstickning med en garntråd i varje hand och att steeka. Just tvåfärgsstickningen har jag försökt flera gånger men aldrig gett det en ärlig chans utan gett upp efter några maskor och tänkt att det här fixar jag aldrig. Jag utrustade mig med tålamod och lagom stort projekt, och se det gick ju faktiskt riktig bra. Ett stort steg framåt och en klapp på axeln ger jag åt mig själv.

Med tanke på hur mycket mönsterkonstruktion och sticktips man kan hitta på nätet nuförtiden blir man lite förvånad över att koftan (inklusive det prickiga oket) egentligen ska stickas fram och tillbaka. En mönsterkonstruktion med steek så att man kan sticka runt gör tvåfärgsstickning väldigt mycket mer behaglig. Som min kompis Lena, som också stickat ur häftet, det är märkligt att ärmarna stickas fram och tillbaka istället för på strumpstickor.

Stickor: 2,5mm och 3mm

Mönster: Priktrøje från Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsøe

Garn: Yaku, ett superwashgarn köpt på Litet nystan och Baby ull från Viking of Norway (det gröna)