:: väv ::

nordiska museet

Varje gång jag kommer in i stora salen på Nordiska museet häpnar jag. Det är en så fantastisk lokal, och ett så fantastiskt museum, helt klart min favorit i Stockholm och jag återvänder lite då och då för att njuta av alla vackra ting och för att få en air av historiens vingslag. 

Väv på Nordiska. Bekanta motiv och bekanta namn. Nya motiv och nya namn. Vackra handkolorerade affischer från Lilli Zickermans inventering från tidigt 1900-tal. Himmelens fint alltsammans. Synd bara att utställningen inte var lite större, jag hade gärna sett att fler skatter plockats fram ur museets gömmor.

Snart är det vernissage för Hemslöjden på Liljevalchs. Hurra! Ses vi där på nationaldagen? 

handkolorerade affischer

gammal flamskväv

Nyvävd

:: du finns lika mycket som Bono ::

Finns man så finns man, det är vetenskapligt bevisat
Du finns lika mycket som Bono

Att få brev hem i brevlådan händer sannerligen inte särskilt ofta. Tänk då att det ramlar in ett brev som dessutom innehåller tyg, nål och tråd tillsammans med ett brev som frågar om jag vill brodera en lapp till en jättelik lapptäcke-matrjosjka för kampanjen To Russia with love.

Du finn lika mycket som Bono

Jag valde att brodera hjärtefåglar med min nyupptäckta teknik korsstygn, från Korsstyngsbolagets bok såklart. Och så kryddade jag med ett av mina absoluta favoritcitat från den kloke Emil Jensen. Han är den mest humana människa jag känner till därför tycker jag han passar att citera i en kampanj för hbtq-frågor. Därtill är han en husguru för mig, han säger så kloka och kluriga saker och får mig jämt att tänka till. Om du blir nyfiken på honom kan du lyssna på honom prata här och sjunga här.
Ha en skön söndag!

:: modigt eller bara dumdristigt ::

Korsstygn på flygbild för att ge ett fågelperspektiv på tillvaron. Ibland skulle det vara bra att få se saker lite från ovan för att förstå hur saker och ting hänger ihop. Lite som en superhjältekraft liksom.

Det var nog både modigt och dumdristigt att ge sig i kast att brodera en tavla i inflyttningspresent. Nu kommer hon kanske känna sig tvungen att hänga upp den, för jag kommer ju att hälsa på och se om hon har den uppe eller inte. Men jag tycker ju själv att den blev fin, och skulle själv kunna ha den hängande på min vägg.

Sen var det värst vad svårt det ska vara att fotografera en tavla.


:: hotfullt ::





Broderar från min nya bok.Vem kunde tro att korsstygn kunde ge ett så hotfullt intryck?

Brittas fåglar


Britta Johanson med alias Korsstygnsbolaget skickade mig ett mejl och en fråga. Skulle jag kunna tänka mig att skicka några kartor till henne också, precis som jag gjort till Jag blommar. Och så skulle jag få välja en av hennes böcker i utbyte. Om jag ville! Det är så roligt när bloggen gör att man kan knyta kontakter i verkligheten. Inspirerad av alla hennes broderier på foton, och nu också på kartor har jag redan satt igång med mina korsstygnsfåglar. Tack så himla mycket Britta!

Det smyger ju onekligen in lite grejer då och då som inte rör handarbete här på bloggen, fast jag försöker att hålla de ramarna. Det är väl därför ni läser min blogg(?). Just därför ska jag inte översvämma bloggen med alla foton på gatukonst som jag tog på min Montrealresa, men om du är nyfiken kan du kila in på gatukonst.se

:: blinka lilla stjärna ::

kjolväska

kjolväska

detalj kjolväska

kjolväska

Kjolväska, den tredje i raden.
För att det är så roligt att brodera.
Och för att jag gillar formatet så mycket.

:: prick-glad ::

elle interiör
Tillsammans med en hel massa fin och proffsig slöjd bland Hemslöjdens pressbilder kan man hitta bilder på mitt löv. Mitt löv. Det är ju helt galet. Flera gånger har jag nu fått se mitt löv i på nätet och i tryck, nu senast i majnumret av Elle Interiör. Glad!

Utlottning: Väv på fyra skaft

Omslag väv på fyra skaft!
Foto: Hemslöjdens förlag

Efter att jag två gånger frågat Hemslöjdens förlag om de vill sponsra med böcker till utlottningar så var det nu de som kontaktade mig om deras nya vävbok. Tjoho! Därför så kan du en helt vanlig majdag vinna en finfin present till dig själv. Klicka dig vidare till Mönsterarkivet och lämna en kommentar innan söndag 13 maj.

Det bästa av allt (sett ur ett egocentriskt perspektiv) var att de skickade med en gratis bok till mig också, bara så där. Ojojoj så mycket fint den innehåller. Nu vill jag börja väva.

:: color affection ::

color affection

color affection

Jag har under en längre tid åtrått och dreglat över alla fina sjalar och koftor på 100 % rain. När riot yarn stickat sin color affection så kände jag bara “JAG VILL OCKSÅ HA”. Det var bara att ge efter. Jag hade dessutom en bra ursäkt eftersom det är en perfekt stickning att ha med på långflyg. Garnet som jag köpte i Montreal är en femti-femti-blandning mellan alpacka och ull, alldeles underbart mjukt men egentligen lite i tjockaste laget för just detta mönstret. Framför allt är det för tjock för att ha på sig i det stundande vårvädret. Tur att vi bor i Sverige så vi säkert vet att det blir kallt om sisådär ett halvår igen. Den här sjalen ska jag ge bort, men eftersom jag redan är avundsjuk så kommer jag nog att sticka en till mig själv också.

Mönster: Color affection
Stickor: 4 mm
Garn: Berocco Ultra Alpaca

:: till klättraren ::

talkpåse

talkpåsen

talkpåse

Min klättrande kompis tyckte att min kritpåse var himla fin så jag hejade ivrigt på honom att han också skulle sy en. Jag plockade fram stora tyglådan och symaskin och han bidrog med en gammal gore-tex-jacka som slaktades och blev till fodertyg. Han sydde ihop lapparna och quiltade dem på maskin, tyvärr hann han inte färdigt så jag sydde klart den åt honom. Samma modegenre som min egen kritpåse. Det är ungefär som att sy en tygkorg fast med ett foder som sys ihop med en dragsko. Inte så värst komplicerat.

Jag har kommit med förslag på vad han mer kan sy av hans slaktade jacka. Det finns massor med forum på nätet för friluftsmänniskor och förvånande många av dem handlar om hur man lagar och syr sin egen utrustning.

ps. Nu är jag tillbaka från Montreal! Med jetlag, tom plånbok och massor med fina minnen.

:: örhängen ::

mormorsrutor

Mormorsruteörhängen på beställning till en jobbarkompis. En äldre manlig kollega fick se dem och ville låna ett par att ha på sig på föreläsningen för att se hur studenterna reagerade, det föll på att han faktiskt inte hade hål i öronen. De var ändå inte hans stil. Naturvetare är för övrig så himla lufsiga och frilufsiga. Fleecetröja, fleeceväst och skinnväst är vanliga på jobbet.